Why som much hate?
Jag har aldrig fattat varför folk hatar kändisar och sprider gayrykten om dem. Ärligt talat, varför allt detta hat. Känns som att avundsjuka är alldeles för vanligt. Igår hittade jag denna bilden på facebook:
min vän delade den, och haters hoppade på med massa kommentarer.
Jag är ingen Justin Bieber lover, men jag tycker inte illa om honom heller. Fattar bara inte hur folk orkar vara så bittra. När du ler behöver du inte använda lika många muskler som när du surar, så varför vara sur mot folk du inte tycker om när du kan lägga energi på annat.
Tror ärligt talat inte att kändisar bryr sig om sina haters, som sagt "haters makes me famous". Justin Bieber lär inte bry sig om att vissa människor inte gillar hans musik, så länge hans skivor säljer lär han få fortsätta med musik.
Varför lägga energi på att skriva kommentarer om någon som bor långt bort, som man inte behöver träffa och som inte har gjort något ont? Kan man inte bara le och ignorera det?
Fortsättningen med kommentarerna ser ut såhär:
Vad tycker ni om sånt här?
Spread some love people! ♥
min vän delade den, och haters hoppade på med massa kommentarer.
Jag är ingen Justin Bieber lover, men jag tycker inte illa om honom heller. Fattar bara inte hur folk orkar vara så bittra. När du ler behöver du inte använda lika många muskler som när du surar, så varför vara sur mot folk du inte tycker om när du kan lägga energi på annat.
Tror ärligt talat inte att kändisar bryr sig om sina haters, som sagt "haters makes me famous". Justin Bieber lär inte bry sig om att vissa människor inte gillar hans musik, så länge hans skivor säljer lär han få fortsätta med musik.
Varför lägga energi på att skriva kommentarer om någon som bor långt bort, som man inte behöver träffa och som inte har gjort något ont? Kan man inte bara le och ignorera det?
Fortsättningen med kommentarerna ser ut såhär:
Vad tycker ni om sånt här?
Spread some love people! ♥
Sporter jag har hållt på med
Well yes I have!
Först, när jag var tre tills jag var typ åtta gick jag i konståkning.
När jag var typ fyra/fem gick jag i simskola, antar att det kan räknas som träning.
Sen när jag var fem-sex år så gick jag i gymnastik, men jag tyckte inte om lärarna så jag slutade och började med judo istället. När jag hade gultbälte så tyckte jag inte det var kul. Kan ha varit för att det var på fredagkvällar och jag missade vintergatan också haha..
Så när jag var typ åtta startade några pappor i skolan ett fotbollslag som jag började i, vi höll på i typ ett år tror jag.
Efter det så tyckte papporna att vi skulle slå ihop oss med ett annat fotbollslag, men jag tyckte inte att de som gick i de laget var snälla så jag struntade i att fortsätta. Började istället med cirkus i en termin innan jag började med friidrott.
Friidrotten kombinerade jag sedan med ridning men så krockade det med vartannat så jag valde att fortsätta med ridning vilket jag kombinerade med dans i en termin.
Friidrott höll jag på med från 4-7 typ tror jag, och ridning från 6-9 något sånt och dans var en ternmin i åttan.
Ridning är det jag saknar mest och hade fortsatt med det om det inte tagit upp så mycket tid som jag behövde till läxor och sådant.
I nian gick jag även hos sjukgymnast om det räknas, hade slappa muskelfästen i knäna så jag tränade musklerna runt om i låren och vaderna!
Tror det var de sporterna jag gått i..
Hoppas Glenn fick ett bra svar! Kram